Tid för självreflektion
Jag älskar yta, det är alltid till ytliga nöjen jag vänder mig när jag känner mig ur balans, lite som en terapiform. Det kan handla om att måla naglarna, lägga en ansiktsmask, diskutera smink med en väninna över ett glas vin eller handla en dyr blus som jag egentligen inte alls behöver. Jag vet att jag är långt ifrån ensam om detta beteende, men jag är lika säker på att det fyller en funktion. Man behöver en tillflyktsort, men samtidigt är det ju bra att man gör sig medveten om att det är just en sådan.
Terapi
Jag började faktiskt gå i terapi förra hösten. Jag hittade en riktigt duktig psykolog i Malmö som jag genast kände förtroende för och våra möten har gett mig oerhört mycket. Jag känner det lite som att jag lär känna mig själv från en annan vinkel, kanske en mer äkta vinkel. Det är inte alltid lätt, men det ger fantastiska resultat för mig som person såklart, men också för mina relationer.
Kärleken till jaget
Jag har lyckats bryta några riktigt dåliga beteendemönster som hetsätning och impulsshopping (stora summor) och jag har börjat älska mig själv med mina brister istället för att konstant kritisera. Om man inte kan älska sig själv och acceptera att man inte är perfekt så kan man nog i grund och botten inte göra det med andra heller. Det är tragiskt men sant.
Idag älskar jag till exempel mig själv trots min ytlighet och trots att skinnet sitter lite löst runt midjan, och det har jag nog min terapi att tacka för.